F\u00f6r mig f\u00f6r\u00e4ndrades mycket n\u00e4r jag h\u00f6rde Pavement f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Det var s\u00e5 speciellt, och s\u00e5 coolt att man kunde g\u00f6ra musik p\u00e5 det s\u00e4ttet de gjorde. Det var n\u00e4stan som att de inte brydde sig alls om hur det l\u00e4t, \u00e4nd\u00e5 l\u00e4t det fantastiskt. Och de var s\u00e5 t\u00f6ntiga, men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 coola, just d\u00e4rf\u00f6r att de var t\u00f6ntar! G\u00f6r man s\u00e5 bra musik som de gjorde blir det coolt, hur t\u00f6ntig man \u00e4n \u00e4r.<\/p>\n
Libertines och Strokes, 00-talets fantastiska indierock Ett band som \u00e4r speciellt f\u00f6r mig \u00e4r The Libertines. De var ett av de f\u00f6rsta banden som verkligen slukade mig, och n\u00e4stan alla mina kompisar n\u00e4r jag var fjorton-femton lyssnade p\u00e5 dem. De representerade liksom allting man \u00f6nskade sig, allting man dr\u00f6mde om, allting som var sp\u00e4nnande med musik. Det tyckte jag i alla fall d\u00e5, och det tycker jag nog fortfarande n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 dem idag. Deras musik och allting med dem \u00e4r s\u00e5 \u00e4rligt och s\u00e5 direkt. Det fanns liksom inga gr\u00e4nser mellan dem och en, mellan bandet och publiken, n\u00e4r man s\u00e5g dem live.<\/p>\n
Och Strokes, som egentligen kom f\u00f6re Libertines, med deras, l\u00e4derjackor, trasiga Converse och supersmala stupr\u00f6rsjeans med h\u00e5l i\u2026 Och Julian Casablancas som var s\u00e5 cool med sin distade Iggy Pop-song, och Nick Valensis och Albert Hammond Jr:s gitarrer\u2026 Wow. De var s\u00e5 sjukt bra, och tajta p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n Libertines (\u00e4ven om just det d\u00e4r oslipade var en del av Libertines charm och som gjorde dem \u00e4nnu b\u00e4ttre \u00e4n Strokes, i min mening).<\/p>\n
Joy Division var ocks\u00e5 speciella f\u00f6r mig under en period i gymnasiet, liksom f\u00f6r m\u00e5nga andra. Allt med dem var s\u00e5 m\u00f6rkt, s\u00e5 h\u00e5rt och s\u00e5 starkt. Och Ian Curtis r\u00f6st… Samma sak med Bob Hund, de var n\u00e5got helt unikt. Och Thomas \u00d6berg, s\u00e5ngaren, var s\u00e5 fantastisk rolig ocks\u00e5! En genomg\u00e5ende grej med alla band jag verkligen gillar \u00e4r att de \u00e4r losers eller outcasts p\u00e5 n\u00e5t s\u00e4tt. D\u00e4rf\u00f6r gillar jag ju n\u00e4stan alla 90-talsband, i princip, inte minst de fr\u00e5n Sverige: Broder Daniel s\u00e5klart, Bad Cash Quartet, Bear Quartet, Kent \u2013 jag kan h\u00e5lla p\u00e5 hur l\u00e4nge som helst.<\/p>\n
Mina nya favoriter Det senaste bandet som verkligen knockade mig var Belle & Sebastian. Deras f\u00f6rsta tv\u00e5 skivor \u00e4r bland det b\u00e4sta jag<\/a> n\u00e5gonsin h\u00f6rt. Deras musik \u00e4r som en mjuk varm filt som bara omsveper en, och man vill bara vara i den f\u00f6r alltid. Och de \u00e4r s\u00e5 gulliga: deras musik, men ocks\u00e5 som band, och som personer, de enskilda medlemmarna. De \u00e4r en s\u00e5n brokig skara m\u00e4nniskor att man inte kan annat \u00e4n att \u00e4lska dem.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6r mig f\u00f6r\u00e4ndrades mycket n\u00e4r jag h\u00f6rde Pavement f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Det var s\u00e5 speciellt, och s\u00e5 coolt att man kunde g\u00f6ra musik p\u00e5 det s\u00e4ttet de gjorde. Det var n\u00e4stan som att de inte brydde sig alls om hur det l\u00e4t, \u00e4nd\u00e5 l\u00e4t det fantastiskt. Och de var s\u00e5 t\u00f6ntiga, men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 coola, just… <\/p>\n